Det finns inte många tillfällen då jag är så där stereotypiskt manlig av mig, men när det kommer till manualer och bruksanvisningar är det sällan eller aldrig jag ens ögnar genom dem. I regel medför det inga större bekymmer vad gäller spelen, eftersom de flesta idag har någon form av introsektion, eller ”tutorial”, som förklarar precis vad man behöver veta för att ta sig till eftertexterna. Att klara sig utan manual är helt enkelt ingen större bedrift; manualen är rentutav mer för samlare, och kanske en och annan sällsynt läsare. Med tanke på hur stor andel av spel idag som dessutom köps digitalt, och därmed ofta(st?) saknar manual överhuvudtaget, så är det inte konstigt att introsektionerna är den enda bruksanvisning vi har kvar idag.

Tiden för fysiska manualer må vara i princip förbi, men vi har genom åren fått se ett par riktigt välproducerade, med allt från serier som förklarar handlingen, till riktigt sinnrika saker som snarare påminner om konstsamlingsböcker. Sedan finns dessutom de digitala manualer som verkligen utnyttjar faktumet att de är just manualer till ett interaktivt medium, och leker lite med läsaren på olika sätt därigenom. Här tänkte jag gå genom ett par av mina egna favoriter – en blandad kompott med lite allt möjligt.

Shadow of the Colossus (PS3, Japan)

När det kommer till framslag har japansk formgivning länge varit långt före den europeiska, och än längre före den amerikanska. Ett solklart exempel på det finner vi på PS2:ans kärleksbarn ICO, vars amerikanska framslag jag i och för sig inte ogillar lika mycket som de flesta verkar, men som jag håller med om är vida underlägset övriga regioners. Denna japanska überdesignfärdighet gäller även manualerna. ICOs spirituella uppföljare Shadow of the Colossus fick en alldeles fantastiskt snygg och originell manual till sin PS3-utgåva i Japan. Kika på dessa!

 

 

Det bästa? ICOs manual är precis lika fager, om än utan utvik.

Paper Mario: Colour Splash (Wii U)

Kring perioden då samtliga stora utgivare ville skrota fysiska manualer i början av 2010-talet började Nintendo experimentera med sina digitala diton. De allra flesta är enligt konstens alla regler rätt och slätt bruksanvisningar och en del rätt tunglästa och oinspirerade. Sedan kom Paper Mario Colour Splash och visade mig hur totalt briljant en digital manual kan vara.

Vi får inte bara animationer och en mycket mer personlig och tilltalande ton i språket, utan vi får den interaktivitet jag pratade om i början. En spoiler är täckt av ett färglagerlager vi kan blåsa/peta bort, lite kommentarer från utvecklarna gömmer sig längre ned på vissa sidor. Det är helt enkelt ett trevligt tilltag och ett föredöme alla digitala manualer torde ha som ledstjärna.

Secret of Mana (SNES, svenska!)

I en svunnen tid där rollspel var få (i synnerhet i Europa och på SNES) ansåg man att spelaren kanske behövde lite extra hjälp för att komma igång. Secret of Evermore, Illusion of Time och Lufia 2 fick alla rejäla strategiguider som följde med i storboxade utgåvor av sagda titlar, framför allt hos de tyskspråkiga. I Sverige fick vi inte riktigt lika häftiga handhållningar. Här kom däremot Secret of Mana med en manual på 63 sidor där närmre en tredjedel var ett slags guide. Denna guide täcker berättelsens början och fram till början av jordtemplet, spelets andra större anhalt efter vattentemplet. I min första genomspelning var det säkert närmre fem timmar ”into the thick of it”, och även idag är det en ansenlig bit.

 

 

 

 

 

 

Den här manualen är föga förvånande en översättning av dess samtida amerikanska dito, vilket verkligen visar på vilken bild PR-folket hade av västerlänningar under 90-talet. Det gav oss hur som helst en matigare och trevligare manual, så det vore ju synd att klaga. Vi skulle bara ha fått Super Mario RPG och Earthbound också.

Där finns en hel uppsjö med riktigt trevliga manualer att ta upp här, men dessa är de tre jag kände för att dela med mig av idag. Jag har antagligen tillräckligt många gamla svenskspråkiga manualer för att fylla ett par poster till, så det får ni gärna se fram emot. Dela gärna med er av era egna nostalgiberättelser. Tills dess kan ni få gssa i vilken manual den bedrövliga översättningen ”strålsurfning” finns att läsa.