Varför köpte jag inte dessa när det begav sig!? En fråga säkert många retrospelssamlare ställer sig. Retrospel i all ära, eller för den delen spel som bara har några knappa år på nacken, men ibland går verkligen priserna helt huller om buller, uppåt väggarna och ner i toaletten. Jag tänker absolut slå mig för bröstet med att jag har ett gott öga att förutse vilka spel som blir mer ovanliga och inte. En normal koll på prisläget känns det som man har när det gäller de flesta både mer och mindre kända spel fram till cirka två konsolgenerationer bakåt. Det sagt så får man sig en rejäl funderare på ett par titlar, där tankegångarna är något i stil med ”Ja, jo, det här har ju iofs. inte återutgetts, och det ÄR ju en kvalitetstitel, men...” Så, jag tänkte sätta ihop en liten ”Lista för Ågren” - en spegling av eftertankens kranka blekhet, och en senfärdighetens läxförhör. En lista jag är helt säker på att vi alla samlare har någonstans inom oss. En lista på objekt vars minne ständigt oss gäckar, som ett klart exempel på att man inte ger efter för efterfrågan förrän tillgången sinar.

 

Ågren #1: Fire Emblem: Path of Radiance

 

 

I sammanhanget ett wildcard, eftersom jag redan äger två exemplar av spelet; ett japanskt och ett europeiskt på franska. Det svider ändå att se hur prislappen på den engelskspråkiga PAL-utgåvan stegrat till kring det dubbla sedan det släpptes. Tilläggas skall dock att i skrivande stund verkar tillgången fått sig en knuff i rätt riktning, och priset därmed stabiliserats något. Jag skulle gärna utforska om mitt franska exemplar har en engelsk språkinställning, men det står rätt bra i sin fina Nintendo-plast, tycker jag.

 

Vad gav man då? Ca. 600 kr.

Vad ger man nu? Ca. 800 kr. och uppåt

 

Ågren #2: Zelda: The Minish Cap

 

 

Helt ok prisbild om man inte söker ett komplett exemplar, men då kan man å andra sidan likväl köpa det på Wii Us eShop för ynka 70 kr. För den som vill ha ett europeiskt exemplar (och vem vill inte det när man ser alla piratkopior av de amerikanska?) i gott skick får man göra avkall på en del pengar. Då jag verkligen älskar just GBA-grafik och verkligen hungrar efter mer i Four Swords-stuket (som i sin tur är väldigt SNES:igt iofs.), är detta en Ågren som grämer mig extra mycket.

 

Vad gav man då? 400-500

Vad ger man nu? 900-1000+

 

Ågren #3: Phantasy Star

 

 

Vad som hade kunnat vara ett överkomligt pris på Phantasy Star verkar vara på väg att genomgå en prisutveckling likt vissa NES-spel, nu när fler har frälsts i vilken underbar konsol Master System är. På sistone har dessutom tillgången varit begränsad på den svenska marknaden, vilket ytterligare bidrar till inflationen. Där har vi receptet på en huvudvärk som förlorat mig två auktioner det senaste halvåret. Det svider särskilt när man missar den charmiga svenska manualen.

 

Vad gav man då? ca. 400

Vad ger man nu? Minst 750-ish, och värre lär det bli.

 

Det här är alltså vad jag får ihop efter en väldigt kort betänketid. Måhända kan min ågren-lista bli oerhört lång, och säkerligen finns där mer exempel på hur hundra- och tusenlappar blir kostnaden för ens senfärdighet, men det får bli ett ämne vi återbesöker senare. Hur ser det ut för mina medsamlare? Hur långa är era Ågren-listor? Dela gärna med er i kommentarsfältet!