2015 bjöd på många överraskningar och positiva ting inom spelväsendet för mig, både bland aktuella spel, framtida spel, och såklart bland de äldre. Inom en och samma dag hade jag två vitt skilda upplevelser som var absoluta superlativ på sina respektive känslospektrum. Total extas uppstod under framför allt Sonys E3-konferens, där det uppdagades att Shenmue 3 kommer, Final Fantasy VII-remaken finns, och The Last Guardian lever och frodas. Det känns som ett fantastiskt glatt år inom spelvärlden, trots en del stolpskott och kontroverser, och för mig – som gärna håller sig en eller ett par generationer bakåt för det mesta – har det personligen varit ett riktigt superår. Många häftiga, härliga, sorgliga och frustrerande upplevelser som jag kommer att leva på länge, och som i mitt sinne redan balsameras inför att i framtiden bli nämnda som ”den gamla goda tiden.”

Självklart kan jag inte låta 2016 intåga utan att göra en söt liten lista på det gångna årets höjdpunkter. Beakta dock att dessa inte nödvändigtvis är släppta 2015, för vad vore jag för en Yesteryear Gamer om jag enbart hade nyheter? En enkel regel; första gången jag spelat samtliga nomineringar ska ha ägt rum under 2015. Nåväl, utan vidare dröjsmål presenterar jag härmed årets Yesteryear Gamer Awards!

Årets extremt godtyckliga kategorier är inte helt olika förra årets, men har fått lite ”tweaks” (jag har knappt spelat ett enda skräckspel 2015, okej!?):

- Årets Surprise!

- Årets Untz!

- Årets MEN FÖR I HELV-!

- Årets Multiplayer (co-op inkluderat)

- Årets Bara-en-liten-stund-till!

Årets Surprise!

Nomineringar: Life is Strange, Trine 3: Artifacts of Power, Adventures of Shuggy, Squid's Odyssey, Crimson Skies

Vinnare: Squid's Odyssey

Eller som jag brukar kalla det; Fire Emblem with Squids. Det är att förbise en stor del av spelets egen identitet egentligen, vilket Squid's Odyssey verkligen har gott om. Det är en underbar liten diamant inte alltför synlig i Nintendos eShop, både på Wii U och 3DS (faktum med att det var den första titeln med någon form av cross-buy på nintendos plattformar). Du som spelare för befäl över ett gäng bläckfiskar, var och en med stark, om än något karikatyrisk personlighet, och för dem genom olika berättelse-scenarion. Mellan dessa kan du spendera erfarenhetspoäng för att låta bläckfiskarna gå upp i erfarenhetsnivå, eller pengar för att få bättre utrustning, eller rentutav fler karaktärer. Spelet innehåller inget perma-dödssystem, utan var karaktärs bortfälle straffas enbart ekonomiskt. Svårighetsgraden är varierande, men går att ”grind:a” sig genom, eftersom var bana är omspelningsbar för att plocka på sig missade föremål eller valuta.

Den största överraskningen är ändå hur få som har spelat Squid's Odyssey, och det är med varmaste rekommendation jag sätter det som 2015 års största surprise för mig!

Årets Untz!

Nomineringar: Oniken, Ys Origin, Rocketbirds: Hardboiled Chiken, Mighty Gunvolt, Shantae & The Pirate's Curse

Vinnare: Shantae & The Pirate's Curse

Jag åtnjöt med förnöjelse Onikens och Mighty Gunvolts härliga 8-bitsinspirerade toner, Life is Stranges och Hardboileds indiemusik, och den som alltid hårt levererande Ys-seriens något ovanligt ”technoifierade” soundtrack – men inget går upp mot Jake Kaufmans fantastiska slingor. ”Rave in the Grave” fick till och med pryda årets musikquiz på N-next, och det är bara en av många lysande kompositioner den här mannen lyckats trycka in i Shantae & The Pirate's Curse. Varje område är en fröjd att upptäcka samtidigt som sköna och väl passande bakgrundsmelodier flörtar med lyssnaren. Jag vet inte om jag skulle drista mig att påstå att det här är det bästa från vare sig utvecklarna WayForward eller Jake Kaufman, men det är ett sant giftermål mellan båda parters absolut starkaste sidor, där dessa arbetar i närmast perfekt symbios. Det märks att WF och Kaufman samarbetat under många år – måtte det bli många fler!

Årets MEN FÖR I HELV-!

Nomineringar: Tiny & Big: Grandpa's Leftovers, Völgarr The Viking, Intrusion 2, Battleblock Theater, Bloody Trapland

Vinnare: Battleblock Theater

Den korta versionen: Min Dual Shock 4 har en plastskada om vänster grepp – sista banan kostade mig handtaget på kaffemuggen. Att Co-op har en djävulskt otymplig återupplivningsmekanism (sk. ”spawn”) gör mest att samarbetsaspekten av det hela sätts på prov (”Dö nu inte för H-VETE!”), och även om spelet i sig är en solid upplevelse, så har det flera av den här sortens mindre tillkortakommanden i sin design. Humorn och upplägget på spelet förlåter sådan frustration delvis, men gör den inte desto mindre, och det fick diverse döda ting sig en smak av.

Årets Multiplayer!

Nomineringar: Screencheat, Adventures of Shuggy, Battleblock Theater, Crimson Skies, Gauntlet

Vinnare: Screencheat

Jag TROR att 2015 var första gången jag spelade Screencheat, men Steam säger att det varit i min ägo sedan december 2014, så jag träder på tunn is här. Screencheat har hur som helst ett så genialt koncept att jag inte nog kan belysa dess totala briljans. Har du någonsin spelat med andra i Goldeneye 007 på Nintendo 64? Eller varför inte Lylat Wars, Donkey Kong 64, Turok-serien, eller Perfect Dark? Alla har de en sak gemensamt; kompisarna gnällde över att man fuskade genom att titta på deras skärm. Utvecklarna Samurai Punk tar det här konceptet, och gör det till en central del i spelets mekanik, och hela idén är lika logisk som den är både nyskapande och genial.

Årets Bara-en-liten-stund-till!

Nomineringar: Huniepop, Child of Light, Brütal Legend, One Finger Death Punch, Life is Strange

Vinnare: Huniepop

Med reservation för kommentarer om sexism och gubbsjuka; Förkasta det inte innan du testat, eller hur man nu översätter det. Match-3-spel är i regel synnerligen beroendeframkallande, så vad händer om man kombinerar det med en dejtingsimulator? Lägg till 'cheevos, och undertecknad får kokainnäsa på en gång. Jag spenderade totalt 28 timmar på det här spelet på bara ett par dagar, och jag är inte klar med alla achievements ännu. Huniepop är helt uppenbart en produkt av sexualisering enligt japansk animemodell, och Steams tafatta censur gör inte det minsta för att adressera det problemet (det föder snarare nya, men det är en annan historia), men baskemig vad det gör en tillfreds att göra de där efterlängtade combodragen och fylla affektionsmätare!

Så där har vi det, men 2015 är inte riktigt klart att avrundas ännu. Förutom tidigare nämnda sammanfattande maratonpost av resterande julkalendersluckor så har jag även ett litet inlägg eller två om ett par riktigt känslostarka episoder som perfekt nog ägde rum samma dag i december. Se fram emot lite kortare kåseri och lite fler inlägg under januari månad! Spela lugnt, och god fortsättning!