Dagens inlägg blir bildfritt för att bespara er tårar och grimaser, kära läsare.

Jag har under mina år som samlare av diverse utsatt mig för ett flertal episoder av existentiell kris. Vad som triggar en sådan kan vara precis allt möjligt, från det grundläggande ekonomiska till något filosofiskt av varierande djup. Idag handlar det inte om en sådan episod, men misströstan är väldigt närvarande.

För litet mer än ett år sedan släpptes Ubisofts Art engine-uppvisare Child of Light. Det fick en hejdundrandes snygg Deluxe-edition som jag svär hade ett pris på sitt huvud; Varenda klåpare som packade de som skulle fraktas lade dem löst i bubbelplast eller i kartonger som var en halv centimeter för tunna. De stackars exemplar som nådde butiksytor gick snarlika öden till mötes när ivriga konsumenter konstant slet och drog i dem, om inte butiken redan satt något fördärvande stöldskydd på dem. Till råga på allt detta – som ketchupen på glassen – så drogs lanseringen med ett rejält lagerunderskott på denna utgåva. Kort sagt så var det ett h-vete att få tag på ett exemplar i fint skick.

Igår plockade jag fram mitt finfina exemplar som jag omsorgsfullt bubbelplastat och hanterat som en ömtålig liten hundvalp sedan det hämtades. Självklart hittar jag – i ena lilla hörnet på framsidan till kartongen – en ful, förarglig och ovälkommen tryckskada.

Ragnarök Odyssey ACE till PS Vita och PS3 har funnits att köpa på bland andra GAME i sin grymt snygga Launch Edition, men dessvärre envisas ju detaljhandeln med att ha ömtåliga pappersförpackningar ute i butiken för alla att trycka på, flotta ner och tappa på golvet. Märk då min förtjusning när jag frågade om det fanns ett ex bakom kassan – mitt under utförsäljningen(!) – och fick ett ja till svar(!!). Jag vill absolut minnas att skicket var i princip perfekt, men självfallet hade det ett antal jobbiga tryckåsamkade veck på sig när jag kom hem med det.

Lego City Undercovers Limited Edition ankom till mig för ungefär två veckor sedan. Trots en specificering om att packa väl förstod jag när jag hämtade paketet att det var undermåligt packat. Farhågorna besannades när jag öppnade det och flärpen med en hänganordning på var helt vikt. Ärendet är nu upptaget som reklamation och spelet returnerat.

Sådana här scenarion är inte ovanliga att stöta på som samlare med vad många skulle anses vara ett tvångsbeteende, men jag tycker att de skedena har blivit än vanligare på sistone. Det är påfrestande, och även om jag kan inte påstå att det är rimligtvis det mest sunda förhållningssättet till att vara konsument av spel, så är det så jag valt att samla på vissa titlar. Vad gäller t.ex. Master System så struntar jag oftast i skador som inte är extrema på spelen jag köper. Det för gärna synas att spelen har levt och spelats. Spel som är av just Deluxe, Limited, Launch, fan-och-hans-mormor edition är dock något helt annat. De ska bevaras. Uppenbarligen är jag i en period av klumpighet och/eller otur.

Vad gör andra samlare för att bevara sina prylar?