Låt oss hoppa framåt något i generationerna. Jag tänker främst i diskbaserade banor nu. Enligt många var den s.k. sjätte konsolgenerationen, med Nintendos Gamecube, Sonys PlayStation 2, Microsofts Xbox, och i viss mån Segas Dreamcast, en av de absolut starkaste. Vi vet nu med facit i hand att Sony totalt stampade ut alla tillstymmelser av konkurrens med sin PlayStation 2, som än idag är den mest sålda spelkonsolen genom tiderna, men till spelutbud sett finns där ändå berg av finfina titlar att få tag i för oerhört små pengar. Jag tänkte här ge en lista på ett par av mina favoriter bland dessa.

Future Tactics: Uprising

Det här är ett spel jag blev förvånad över när jag grävde upp det för ett par år sedan. Turbaserade strategispel är lite av min favorit bland nischade genrer, som några säkert redan märkt. FTU är en något sparsmakad och smått opolerad titel, men med en lagom lång kampanj och ett par intressanta vapen. Att (i princip) all terräng går att förstöra och dessutom löjligt kul! Future Tactics Uprising finns på både PC, PS2, Xbox och GC, och med tanke på priset finns ingen ursäkt för de som delar min begeistring i genren att inte åtminstone prova! Snittpriset är i skrivande stund en bit under hundralappen bland alla exemplar på tradera.

XGIII Extreme G Racing

Hela den här gravt underskattade serien platsar väldigt bra in på den här listan. Den startade redan på N64, som fick del ett och två, och fortsatte till generationen därpå med två iterationer; den här och XGRA. Av alla jag spelat, vilket är alla utom XGRA, är det dock trean som tar hem mitt hjärtas pokal. Grym kontroll, extremt bra flyt i bild, snygg grafik (särskilt om man ser till åldern), och ett techno-soundtrack med ett härligt tempo. När du tröttnat på F-Zero och Wipeout är det här vad du bör rikta blicken mot. Extreme G 3 finns på PS2, Xbox och GC, och det är under hundralappen på samtliga. Denna fantastiska serie (minus del två, eventuellt) borde absolut återupplivas till dagens maskiner.

Metal Arms: Glitch in the System

Jag har sagt det förr, och jag kommer att säga det igen – många gånger; Metal Arms: Glitch in the System är DET mest underskattade spelet jag känner till. Det är snudd på kriminellt hur förbisett det är, och jag skulle kunna göra ett helt inlägg om bara detta underbara spel (hmm...)! I all sin väsentlighet är det en tredjepersonsskjutare indelad i inte mindre än 42(!) banor av varierande längd. Du är en liten robot som ska ha sönder andra robotar med en imponerande arsenal av förstörelse-don till ditt förfogande. Man kan även likt spel som Metal Warriors (även detta ett grymt underskattat spel) ta över större robotar och göra livet än surare för sina fiender. Även Metal Arms är tillgängligt på både PS2, Xbox och GC, och ingen ursäkt mindre än att dina tummar är avsågade är tillräcklig för att du ska få undslippa det här mästerverket för undertecknad.

Gun

Även känt som ”det där spelet man tryckte upp så sjukt många av på spanska som går för 30 spänn stycket.” Eller var det kanske bara jag som kallade det så? Man kan hur som helst beskriva det som ett något mer begränsat Red Dead Redemption med mer uppdragsbaserad design. Vilda västern i tredjepersonsperspektiv med fokus på story, helt enkelt. Lite intressant är att Gun faktiskt finns både på Xbox och Xbox 360. Det släpptes alltså precis vid generationsskiftet. PS2, GC och PSP fick också denna pärla, varav den sistnämnda fick en något annorlunda version med undertiteln Showdown. Prislappen överstiger inte hundralappen för någon av dem.

Beyond Good & Evil

Ubisoft sköt sig själva i båda fötterna genom att lansera Beyond Good & Evil under samma period som Prince of Persia: The Sands of Time. Det senare åt totalt upp marknadsandelarna, och Beyond Good & Evil förpassades till högen ”Fantastiska spel som ingen köpte.” Trots en digital release på Xbox 360, PS3 och PC som sålde väldigt mycket bättre, så förblir planerna på en trilogi lagda på is, och 2:an är att betrakta som Vaporware. Detta förringar dock verkligen inte allt som gör ettan till ett grymt spel i sin egen rätt. Även om tanken på att spelet bör ha en uppföljare som inte verkar bli av alls är något modfällande så finns det all anledning att spendera tid med Beyond Good & Evil. Att det sedan är grymt billigt är att betrakta som en ren bonus. Förutom tidigare nämnda maskiner finns det på PS2, Xbox och GC. Personligen håller jag GC-versionen högst, trots den "analoga upplösningen," eftersom spelet laddar såpass mycket fortare än de andra versionerna.

Jag upplever själv läget som att gemene lekman fortfarande byter upp sig från denna konsolgeneration, som således får en god tillgång, samtidigt som efterfrågan ännu är relativt låg innan dessa trotjänare uppnår ”riktig” retro-status. Detta är något som i sig är en intressant diskussion, då diskbaserade konsoler i mångas ögon aldrig blir riktigt retro. Min teori är att det likt mycket annat är en generationsfråga, och att folk kommer att säga samma sak när digitala spel kommer att anses icke-retro till förmån för diskar. Det blir väl ungefär lagom till alla våra spel är VR-upplevelser som strömmas via moln-tjänster, eller vad tror ni?