Kaotiskt färgglatt, galen spelidé. Jag är lite osäker angående Wonderful 101, egentligen. Jag kan inte förneka att det ser lockande ut, och förbaskat roligt, men jag har aldrig tagit mig för att spela något av Platinum Games förut. Jag hör er andas in för att kasta reprimander och anklagelser, men låt mig bara förklara vad som egentligen inte har någon vidare förklaring.

Jag äger både Madworld och Infinite Space, Platinums två första släppta titlar, och jag har haft dem rätt länge. De är i mitt spelberg, redo att tacklas när jag så får tid. Precis som närapå ett hundratal andra spel. Man kallar detta för uppskovsbeteende, eller som vissa av er försvenskar det; ”prokrastination,” och jag lider av ett ohyggligt sådant när det kommer till spel. Tumregeln tycks vara att hajpen kring en titel direkt korrelerar med mängden uppskov den får stå ut med från min sida.

Men nu avviker jag från ämnet! Vad får mig att tro att jag kommer att spela ett spel som Wonderful 101?

När spelet var på god väg var jag nykomling på twitter (hur jag alltid och konstant är en ”late adapter” får vara ett annat eventuellt ämne) och trogen läsare av Kotaku. Jag läste hur Platinum Games nästan i förebyggande syfte uttalade sig något likt ”längden av ett spel avgör inte hur bra det är.” Detta hade naturligtvis fått mina varningsklockor att ringa – och Gud vet att det fick mångas att göra – om det inte hade varit för att jag står på samma värdegrund som de gör i detta uttalandet.* Den delikata balansen mellan ett spels längd och återspelbarhet är ett föremål för en annan debatt, och de spel som mer eller mindre står utanför den balansgången en annan, men i just detta uttalandet tänkte nog inte bara uppskovsmänniskan utan även retrospelaren inom mig att ”Ett kort spel är ju inte så pjåkigt ändå såatteh...”

Nu är det så att de kort därpå avfärdade att detta uttalande skulle gälla deras spel, men det satte lite grillor i huvudet på mig. Sedan dess så har jag sett diverse gameplay och teasers från Wonderful 101, och även om det likt Platinums tidigare actionspel ser ut att vara lite svårare att smälta för mig så ser jag även en hel del appeal. Kanske är det ”dem cartoony graphics” eller ”pwetty colors,” men jag är nästan såld. Om inte annat så blir det här gratisspelet jag väljer i Mario Kart 8-kampanjen, för jag tycker absolut att ett så nytt och flippat IP förtjänar en tvivlens ynnest.

* = För den som vill läsa så finns källartikel här (länk till Kotaku)