Tank! Tank! Tank!

Kort om det här spelet; Arkadstilad flerspelarförstörelse.

Tank!³ tog min uppmärksamhet någon gång under presentationen av Wii U under E3 2011, om jag inte minns helt galet. Det hade då redan funnits tillgängligt i japanska och amerikanska arkadhallar under ett och ett halvt år, så det skulle inte förvåna mig om det var så. Likt Steel Diver Subwars så blev Tankelitank ett experiment för Nintendo inom Free-to-play-modellen, och fanns då bara på eShopen. Det har sedan dess sett ett släpp i detaljhandeln, och borde gå att finna i välsorterade spelbutiker. Jag säger ”borde,” men jag har faktiskt bara sett ett fysiskt exemplar en enda gång. Jag fick faktiskt dubbelkolla Amazon och Wikipedia-artikeln så det inte bara var en efterkonstruktion av min hjärna.

Jag måste nog reflektera över hur jag ställer mig till prissättningen och de recensioner spelet har fått såhär innan ett köp. De som känner mig vet att jag är svag för lokal multiplayer, särskilt om det finns möjligheter till co-op. Detta är något som Tank! Tank! Tank! helt uppenbart marknadsfört sig med och har fokus på, och som genast gör att mitt kritiska öga helt plötsligt inte så sådär jättekritiskt längre. Jag kan lättvindigt erkänna att jag låter mig svajas lätt av den oskyldiga romantiserade naturen i s.k. ”couch co-op,” men det kan inte hjälpas när det är den sortens spellägen jag har roligast med. Det är den sortens spelaridentitet jag har. Därför bryr jag mig väldigt lite att IGN ger spelet ett minus för att det inte har online-lägen – men jag är väl medveten om att sådana spellägen är viktiga för många andra.

När det kommer till priset så tror jag att de flesta som spelar på mer än ett format idag som standard är väldigt dömande när det kommer till prislappen på en produkt – särskilt de av oss som bekantat sig med Steam, GOG, Humble Store och liknande tjänster. Tinktanktunk går för mellan 299 och 399 kr. i de flesta kedjor med självrespekt. Det är ingen liten prislapp för vad som i slutänden verkar kunna klassas som ett partyspel. Min åsikt är, och det här kommer jag nog att få specificera i ett eget inlägg i framtiden, att ett spel som det här inte kommer att sitta i en (ofta virtuell) hylla och samla damm heller – i vart fall inte i min! Fysiska släpp idag är lite av en hårdvaluta i en industri där framför allt Nintendo faktiskt håller på att förflytta sig från fysiskt medium. Som exempel fick vi varken Code Princess eller Phoenix Wright: Dual Destinies på 3DS:en i fysiska butiker, och kollar man genom en nyare samling Nintendo-spel kommer man finna att de flesta manualer blir allt tunnare.

Det, tycker jag, tåls att tankas på.