Jag säger ”igen” för att jag trots allt har kört en del JRPGs i mina dagar, men det var så sjukt länge sedan jag sist verkligen satte mig in i ett! En av anledningarna till att jag på sistone ryggat undan subgenren är för att det trots allt är en investering på allt mellan tio och hundra timmar man binder sig vid - ibland mer. Så, jag tänker spendera nästkommande två veckor innan jag, passande nog, ska bege mig upp mot Hufvudstaden för att lyssna på spelmusik från Final Fantasy (delarna 6-8, om jag inte missminner mig) i symfonikonsert, med att spela genom åtminstone ett JRPG.

Fast vilka står det mellan att ta sig an egentligen? Det senaste spelet jag försökte mig på inom genren var antagligen Rogue Galaxy runt 2011-ish (huga!). Jag minns slagsmålssystemet som ett riktigt bra sådant, och grafiken var himmelsk cell-shading med väldigt fint flyt i animationerna. Tyvärr så tillhör spelet de som är över 60 timmar vid en första genomspelning, vilket jag vare sig hade tid eller lust med just då... och egentligen inte nu heller. Kanske är det bättre att börja med något litet och enkelt som jag ändå känner till lite mer? Vad säg om att omspela?

Golden Sun. Nintendoägda studion Camelots lilla kärleksbarn. Det har haft en mycket stor plats i mitt hjärta sedan jag var tolv år gammal, då både jag och mina vänner spelade och älskade det. Ja, undantaget S då... han var en sådan torrboll om det spelet, bortskämd med emulerade SNES-spel som han var.

Golden Sun släpptes iaf nyligen på Virtual Console till Wii U, så det är ju mig oerhört passande. Ett återtåg till den fantastiskt färgglada grafiken och Motoi Sakurabas enligt mig vassaste soundtrack skulle kanske inte vara helt fel, om inte...

 

Tales of Synphonia Chronicles! Jag har haft den här tjockisen till samlarutgåva sedan dagarna efter dess release, och jag har fortfarande inte tagit mig för att plasta upp det – än mindre spela det! Tillsammans med Eternal Sonata, FF XIII och Atelier-serien utgör det en redan enorm backlog på min stackars PS3:a som jag bara inte orkar ta mig an för tillfället. Tales of Symphonia har jag dock spelat innan, det också, och jag gillar det. Jag gillar det betydligt mycket mer än vad jag borde. Jag menar att jag inte ens ogillar de engelska rösterna, något som kanske talar mer om min mentala hälsa än min spelsmak...men rösterna är passande på något sätt. Där finns en klar inverkan från min nostalgi på mitt omdöme vad gäller iaf det första spelet. Jag skulle nog kunna spendera de cirka 40 timmarna som del ett fordrar, antingen på PS3:an eller på GC:n. Analog vs. Digital grafik åsido, det är svårt för mig att välja en Dual Shock 3 som gränssnittsdevis över en Gamecube-kontroll.

Final Fantasy? Jag är faktiskt legitimt sugen på att spela genom både fyran och sexan. Tyvärr äger jag inget av dem fysiskt, men de kostar ju knappast skjortan på PSN heller. Jag äger ju iofs trean till DS samt de båda första delarna tretton på PS3 dock. Vad hade varit mer passande att värma upp med inför Final Fantasy-musik om inte just Final Fantasy, egentligen?

Så egentligen handlar det här väl egentligen om ett tvåvägsskäl; antingen går jag den beprövade upptrampade stigen, eller så väljer jag den okända, möjligen något snårigare. Jag återkommer till detta när jag satt lite fler fettmärken på mitt än så länge på tok för glansiga Wii U också.