Som titeln antyder så lämnar jag inom månaden mitt föräldrahem vad som planeras vara för gott, och jag är nu i full färd med att packa ned mina tillhörigheter så gott det går. Nostalgin slår sina varma armar om mig i en vemodig kram allt eftersom konsoler och spel försvinner från hyllorna, ner i sina respektive flyttlådor. En dryg tredjedel av samlingen är dock redan nedpackad sedan tre år tillbaks. Då skulle jag bo i Japan ett halvår under utbytesstudier, och ville att alla spel med förpackningar av papp skulle bort från källaren för att inte ta fuktskada under min frånvaro. Dessa har sedan dess inte fått se dagens ljus, än vemodigare nog, och det fick mig att tänka på vad som egentligen kommer att hända med min kära samling, och vad som redan håller på att hända.

För att övertyga mig själv och mina läsare om att det inte på långa vägar är dags att sälja av mina kära prylar eller för evigt låta dem samla damm så tänkte jag ägna de närmsta 2-3 veckorna åt ännu en följetong; mina kära minnen av var konsol och dess spelbibliotek – ja, var sådan beståndsdel av min ändå rätt tilltagna samling tänkte jag tillägna ett kort kapitel. Jag tänkte börja med en del av gårdagens nedpackning: Sega Master System.

För mig är Master System det tredje nyaste tillskottet i samlingen av konsoler, och jag är oerhört förtjust i den. Borttaget att jag avskyr att spela i 50 Hz – något som kommer att fixas bort senare – så är det en underbar och underskattad konsol med en hel del roliga egenheter. Sega Cards, 3D-glasögon, FM-ljud, en udda version av Disney's Aladdin som annars bara sågs på Game Gear. Ja, och så klart den extrema dumheten av en Paus-knapp som förvisats till själva maskinen (den används bl.a. för specialattacker i konverteringen av det första Streets of Rage på konsolen. Go figure).

Master System är även min tredje Sega-konsol, och en av de maskiner jag äger flest spel till eftersom jag köpte ett ansenligt paket på 74 stycken tillsammans med konsolen. Jag har hunnit klara ungefär femton, av de numera närmre 80 titlar jag kan stoltsera med, sedan den införskaffades under mars 2010. Det är en maskin främst för snabb arkad-action för min del, även om jag planerar att spela genom både Y's, Golvelius, och självklart Phantasy Star. Men, för tillfället och en bit framöver säger jag ajöss till spelen, medan konsolen tillfaller min bästa vän tillsammans med en dubblett av After Burner. Som en försenad födelsedagspresent.