Med Nintendos indigo kub var jag en rätt tidig köpare. Av spel. Jag ägde fyra spel redan innan jag hade själva maskinen; Super Smash Bros. Melee, Super Mario Sunshine, Star Wars: The Clone Wars, samt Star Wars Jedi Knight 2: Jedi Outcast. Dessa tre samt ett minneskort på 59 block cirkulerade runt med mig hos mina vänner som redan hade inhandlat konsolen mellan den 3:e Maj 2002 då konsolen släpptes i Sverige och den 24:e December samma år, då jag äntligen fick den kära lilla tingesten.

 

Tillsammans med Game Boy Advance är det här nog den konsol jag blivit gladast av att äga, trots att den blev så nonchalerad av i princip alla utvecklare och utgivare som inte var Nintendo. Med knappa 22 miljoner sålda enheter anses den också av många vara en flopp. Med tanke på vilken enorm hit den blev med särskilt SSBM i subkultur- och turneringskretsar så kan man verkligen inte avskriva Gamecuben som en generell flopp och fortfarande förtjänas att tas seriöst.

Det sagt önskar jag att fler utvecklare när det begav sig verkligen försökte pressa den lilla maskinen. Bland de absolut vackraste spel jag någonsin haft nöjet att avnjuta finns Wave Race: Blue Storm, som var tillgängligt redan vid release i Sverige. Det är som att hela projektnamnet Dolphin baseras helt och hållet på den fantastiska vattenfysik- och grafik som Gamecube var kapabel till. Även Super Mario Sunshine har en smått fantastisk uppvisning av detta.

Menmen, att gråta över spilld mjölk tjänar inget till. Jag känner spontant att jag hellre hjälper Wii U att inte gå samma öde till mötes, med alla dennes fina egenheter och kriminellt roliga partyspel.

Jag avslutar med en fråga till mina läsare:

En fråga med anledning av följande till åren komna blogginlägg av Gamereactors Jonas Mäki.