Årets bästa vecka är här,

med pompa och ståt, ja allt det där

Där vi skrattar, leker och mer därtill dela,

på ett spelevent där vi gör så mycket mer än att bara spela

Mario Kart, Nintendo Land, Nes Remix och Streetpass;

det är svårt att få tråkigt, och det är kickass

Att vi nu drar folk från tre länder,

bär vittnesmål om att N-next är i trygga händer

när vi nu – för detta år – snart bladet vänder

Så löd mitt bidrag till lördagens diktartävling på N-next ute i Västra Götalands bush. Jag har varit iväg där hela förra veckan lång, så som jag brukar var år. Nytt för i år var att jag för första gången fick med mig en respektive, och det ser ut som att hon gud villig kommer med även nästa år.

Roliga tävlingen kom jag och mina Amibros tvåa i. Tyvärr snuvades vi på förstaplatsen av laget Potatispatrullen, antagligen eftersom folk inte hade något intresse av att lämna in en teckning (orz). Det lämnade mig dock inte hälften så bitter som att jag missade så mycket på årets musikquiz att jag allt får skämmas. Live A Live, Lagoon, Treasure of the Rudras, för att nämna några det verkligen känns som jag borde kunnat. Nåja, nästa år kanske det blir moi som håller i musiktävlingen! Får lära mig ett redigeringsprogram.

Förutom att tävla i roliga tävlingen så var jag även med i turneringen i Mario Kart 8. Efter ett Time Trial-kval på Moo Moo Meadows av alla banor så var jag i en av de fyra mindre grupper som gick vidare till semifinal. Trodde att det skulle vara helt kört för mig efter en knagglig början på stjärnkuppens Dolphin Park, men jag blev faktiskt etta i gruppen och en av de som kom vidare till final! Till min stora lättnad och förtjusning så var finalen dessutom avgjord helt för mig innan sista banan, som jag passade på att också glassa genom på första plats. Tror det var lite tack vare att vi körde hela åtta banor i finalen som höll mina nerver lugnare mot slutet. Antingen det eller alla timmar av träning online. Annars brukar i vart fall jag bli såpass uppjagad att det nästan blir för mycket, och man får svårt att koncentrera sig.

Förutom sista banans extra vinst var highlightsen för mig ett riktigt bra race på Cloudtop Cruise, ett fint övertag på Dry Dry Dunes som är en annan av mina nemesis-banor, samt att jag tog genvägen i övre halvan på Mount Wario bara för att jag ändå låg långt bak och tänkte på den psykologiska krigföringen i hela manövern.

För att runda av veckan (och det lite väl långa stycket ovan) så spelade jag, min respektive och en av de många trevliga besökarna genom Zelda: Four Swords Adventures, från början till slut. Tyvärr skulle innehavaren av Gamecube:n och TV:n vi körde på hem sent på lördagen, så det var verkligen med andan i halsen – och utan bakgrundsbelysta Game Boy Advance-enheter i mörkret – som vi brådstörtade oss genom sista banan och visade bossarna (!) var skåpet skall stå. Sjukt nice!

Jag och min goda vän med GC:n och skärmen nämnda ovan påbörjade även Earthbound på Wii Us Virtual Console. Dessvärre förstod jag inte savestate-systemet i spelet, och butchade tre timmars progress. Vår spexande flätbeklädde kamrat fixade detta åt oss på knappa två timmar-något. Vår totala speltid landade nog på bortåt femton timmar, emedan vi knappt kom tio in vad gäller rena sparade speltimmar. Lärotid, kan man väl kalla detta.

Tills nästa år kanske samma crew springer geonom FFCC?