Rovrapport: Retrospelsmässan 2019

Retrospelsmässan 2019 har nu slagit igen sina portar för i år och Bananpiren i Göteborg gapar åter tom, utgår jag ifrån. Nytt för i år var att mässan höll på i hela två dagar. Vad jag tyckte om det och om arrangmanget som helhet kan man läsa mer om här (länk kommer), men i detta inlägg vill jag fokusera mer på vad jag kom hem med för något från marknaden. Det är ju trots allt den som är mässans största dragplåster.

 

I runda slängar blev jag 2200 kronor fattigare på mässan, och då räknar jag inte med Travis Strikes Again, som kommer från Webhallen i Sisjön.

 

Inte så mycket retro

 

Kallar vi PlayStation 3 retro ännu? Jag tycker nog inte riktigt det. Oavsett så måste jag säga att nu är en alldeles ypperlig tid att ge sig in i samlarträsket på förra generationens konsoler. Här finns massor av kvalitet till väldigt små prislappar. Burnout Paradise kostade mig till exempel 40 spänn, anskaffat lagom till servrarna stänger ned i augusti i år. Det här blir dessutom mitt första Assassin's Creed-spel, och de sista två PS3-spelen köptes helt på samarbetspremisserna. Eller tja, Raymans samlarutgåva är i och för sig extremt trevligt ögongodis också. Den fick jag i present av Nintendopojken ♥

 

Musikskivorna är sådär äckligt härligt 90-talsproducerade att hälften vore nog. Skivan i mitten av trilogin var dock förvånansvärt skön att lyssna genom, så vem vet – kanske kan man njuta av de andra två också utan ironi?

 

Bioshock 2 köpte jag enbart för vinylen, som ligger och snurrar på spelaren i skrivande stund. Jag blir förvånad över hur tråkigt ljudspår Bioshock 2 faktiskt har. Var inte det ett av försäljningsargumenten?

 

PAL-SNES:en ska komplettera mina amerikanska och japanska konsoler, i brist på en duglig maskin som tar samtliga regioner. Likaså ska PS1:an vara till test av systemlänkningsfunktionen som cirka väldigt få spel faktiskt utnyttjade. Vad gör man inte för att få lite unika upplevelser i retrospel nuförtiden? DOOM och Wipeout 2097 står bland andra på inköpslistan. För at inte nämna en till tjockteve eller passande skärm.

 

Sist med inte minst hämtade jag även ut Dragon Marked for Death och Runbow från Spel o Sånt. Det förstnämnda är än så länge Switch-exklusivt och är garanterat min typ av spel (jag satte faktiskt i det redan på stationen innan tåget gick – det är som ett djupare Castlevania: Harmony of Despair). Runbow är alltid skitbra och det är tredje dippen jag gör i det träsket.

 

Jag har inte glömt Western Heroes (ljuspistolspel på Wii) eller guideboken till Star Fox Zero (hårdpärm och allmänt supersnygg). Batman Forever glömmer jag däremot gärna bort, då det var ett felköp. Nåja, billigt var det i varje fall.

 

Vad kom ni över på RSM? Vad tyckte ni om årets upplaga? Kommentera och/eller hoppa gärna äver till mitt lilla reportage på Varvat för att se mina övriga tankar om arrangemanget.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Yesteryear Gamer

Spel kommer och går – backloggen består

RSS 2.0