Det är lika mängder förvåning, förtrollning och uppspelthet som pumpar genom systemet när man stöter på en svensk sångröst i ett spelsoundtrack. Det är helt enkelt en så ovanlig upplevelse att ett av de små språken uppe i norr kommer till tals (sångs?) i ett så globalt sammanhang som videospel har blivit. Även om vi på utvecklarsidan har blivit en rejäl kraft att räkna med på senare år så är svensk sång, ja hela svenska tonsättningen för den delen (ett ämne jag kommer att återkomma till vid senare tillfälle), i milda ordalag underrepresenterad. Därför förtjänar ett par titlar en extra eloge, så här en dryg månad efter Svenska flaggans dag.

Manas sång ~öppningstema~ (Legend of Mana)

Redan innan vi hade fått grunden lagd till det som blivit ett väloljat svenskt spelmaskineri fanns där ett ental pionjärer. Vissa gav sig in i industrin helt medvetet; andra kastades in i det vind för våg. Annika Ljungberg är utan tvekan ett exempel på det sistnämnda, som vi kunnat läsa på Aftonbladet (samt höra på dess Nöjespodcast) sedan 2014. Efter en nyck från komponisten Yoko Shimomura sattes denna vackra melodi samman till ett spel som vi i Sverige inte ens fått laglig tillgång till än idag (PSone Classics via PS3:ans digitala affär med ett amerikanskt konto är det närmsta vi kommer). De flesta retrospelare, dvs. sisådär 100% av min läsekrets, lär vara mycket väl bekantade med det här verket, och visst var det en besynnerlig känsla första gången man startade upp Legend of Mana och lyssnade på introt? Jag kommer knappt ens ihåg själva videon, men gåshuden sitter i än idag när man startar spelet.

Byssan Lull (Lucidity)

Byssan Lull är en berömd bearbetning av den s.k. Fiskeskärsmelodin. Den gjordes populär av skalden och trubaduren Evert Taube, vars nuna pryder våra nyaste 50-kronorssedlar. Kompositionen kommer till heders i LucasArts ovanliga lilla projekt Lucidity som släpptes på Xbox Live Arcade 2009. Att en nära hundra år gammal svensk vaggvisa uppträder i ett sånt här sammanhang är lika overkligt som det är extremt passande, med tanke på handlingen i Lucidity. Precis som med Legend of Mana handlar det dessutom om en tidig låt på soundtracket; efter några toner är Lisa Erikssons stämma det första som möter dig på huvudmenyn i Lucidity. Det är en lågmäld produktion med diffus, kuslig bakgrundsmusik och en väldigt tydlig sång – nästan som en viskning där man hör varenda munrörelse.

Lucidity är som sagt ett litet, udda sidoprojekt från före-Disney LucasArts, och det kom till under ett slags egenregisserad ”game jam” kallat DreamWeek där programmerare och formgivare tillsammans plockade fram spelidéer de försökte iscensätta under veckans gång. Tack och lov behöver du inte damma av din Xbox 360 och riskera att mötas av Dödens röda ring, utan Lucidity släpptes även på Steam ett par år senare – just nu på rea för ynka 1,69 €. I skrivande stund har jag inte hunnit klart det, men för mysfaktorn och (gamla) nyhetens behag är det lätt värt den slanten.

Jag hade själv turen att spela Lucidity redan när det begav sig på en nördpolares 360. Oavsett hur mycket termen missbrukades redan då är jag tacksam för indiesektionen. Än mer tacksam är jag över att spelet fortfarande går att få tag på efter allt LucasArts varit med om sedan dess. Det finns inget som gör en så besviken och frustrerad som att gräva i minnet efter ett spel, efter mycket om och men finna det, och sedan få reda på att det inte längre ”finns”. Och med den tangenten går vi in på vår kära nationalsång.

Du gamla du fria (Ivan ”Ironman” Stewarts Super Off-Road)

Jag utgår från att Svenska nationalsången finns med i princip i varenda sportspel värt sitt namn idag, åtminstone i instrumental form. Det första spelet jag hörde den i (och mig veterligen det enda, eftersom jag inte spelar sportspel något nämnvärt) var den lagomt långa titeln Ivan ”Ironman” Stewart's Super Off-Road på arkad. Nåja, självklart spelade jag det inte på en faktisk arkadmaskin – det har ju pappa staten sett till att man knappt ens med bästa avsikter kan – utan på en PS3 i Midway Arcade Collection. Denna spelkompilering var för knappa 99 riksdaler en väl värd införlivning till samlingen och jag rekommenderar den varmt för de som fortfarande sparkar igång förra generationens spelkonsoler.

Ivan ”Ironman” Stewart's Super Off-Road ser inte ut som mycket för världen, men den rejält avgränsade spelplanen tycks ha gett utvecklarna gott om tid att verkligen fokusera på den underliggande mekaniken, med alla dess härligheter. Att helt brutet boosta sig till seger efter att ha spammat i virtuella mynt är hysteriskt kul, och roligare blir det när man möts av Du gamla du fria. När man väljer bil och karaktärsnamn får man nämligen chansen att välja Sverige, och vilken helylle blågul gör inte det? Tyvärr är det en extremt knapp trudelutt som möter en på segerskärmen, och den är i princip omöjlig att hitta rippad någonstans på nätet. Självfallet är Sverige inte med som tävlingsland på NES-versionen heller (vars soundtrack finns att finna här).

Vad kan där mer finnas för svenska stämmor i spelmusikvärlden? Kan du några så kommentera gärna!