Kampen mot bakkatalogen 2019 – Del 2: Halvårsavstämning, poofpoof

Nu har hälften av 2019 gått. Mitt i midsommariver, semestertider och ett operationssår i handen som svider (det gör det inte, men det rimmar) så har jag nu hunnit avverka mitt tjugoåttonde spel ur bakkatalogen. Vackert så långt – och utspritt. Lite 3DS, mycket PC och Switch, kompletterat med en del PS3. Så, med 28 avklarade spel måste det ju se ljust ut, eller?

 

Femtiotvå. Jag har införlivat 52 spel hittills i år. Jag börjar mer och mer känna att det kanske inte är helt rättvist att inkludera alla spel jag får i syfte att recensera, men jag tänker löpa linan ut. Och inkludera statistiken med ”grattisspel/presenter” borträknade också. Så, beroende på hur vi räknar är jag nu antingen på –24 poäng, eller på –6 poäng.

 

Witch & Hero hade en väldigt intressant slutboss. Den nyfikne kan kika på mer info på Steam.

 

Menmen, det är inte alla spel som har ett väl definierat slut. Är det när man ser eftertexterna rulla? Många spel har nämligen rätt mycket innehåll även efter det (exempelvis RARE-spel från N64-eran). Andra har knappt ens börjat, medan den tredje gruppen bara har eftertexter tillgängliga via sina undermenyer – så hur ska man räkna egentligen?

 

Jag anser att 100 % på trofélistan är tillräckligt för att räknas, även om ja har två guldmedaljer kvar i Rayman Origins som jag aldrig lär orka med. Samtidigt har Burnout Paradise knappa 60 % av sina troféer i listan ifyllda, men jag anser mig klar med det också; eftertexterna rullade så snart A-Rank-körkortet flugit förbi på skärmen. Jag anser också att buggar och dylikt är helt okej att missbruka för egen vinning, som i fallet Wonder Boy: Monster World AGES. Spelet är mest löjeväckande svårt utan att missbruka det joystickstukande pengatricket. Lite ironiskt med tanke på att spelet är designat för att slå en på plånboken.

 

Nu är en RGB-kabel för SNES:en från RSM äntligen inhandlad och det kanske kan innebära att jag får rasta mina kära SNES-kassetter nu. Men först ska jag bli klar med 3D Dot Game Heroes – ett av de bästa kärleksbreven till videospel i allmänhet och Zelda i synnerhet. Tills dess blir det att desperat försöka hålla plånboken stängd mitt under pågående Steam-rea...

 

 

 
 Om någon behöver mig finns jag i Dotnia och får poofpoof-massage (åldersgräns: 10) från denna givmilda invånare.
Faxxi
2019-07-07 @ 06:13:46

"(det gör det inte, men det rimmar)". Helt rätt inställning till text, man måste tumma lite på sanningen vid behov så att produkten man ger ifrån sig har något för öga och öra också.

För övrigt är 52 ett mäkta imponerande antal. Själv har jag 0, det där som kallas livet kom i vägen. Men skam den som ger (Animal Crossing våren 2020 kommer få mig på fötter igen om inte annat)!

Svar: Jag menar det! Annars blir texten lätt en reflektion av en själv och enbart det. Och det är ju faktiskt inte alltid så värst roligt ;)
Jag skyller på hoardingtendenser, massor av kampanjer och en disponibel inkomst som ger lite utrymme för "splurge" från och till. Ergo: det är inte mitt fel och jag kan sluta precis när jag vill!
Karuchi




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Yesteryear Gamer

Spel kommer och går – backloggen består

RSS 2.0