Med bakgrund mot den senaste tidens nästan extrema vurmande för att släppa om gammal spel i-tja, gammal skrud, tycker jag det är dags att försöka bena ut vad vi egentligen menar med uttryck som remake, remaster och port. Själv vill jag kalla dessa ting tre för nyversion, nyoriginal och portning, för ja – det här är viktiga distinktioner och mina i-landsproblem är nu era.

Så vad är en nyversion? Det är en produkt som skrotar eller bara använder sitt källmaterial som referens, men i övrigt är en helt ny produkt, skapad från grunden för samtida hårdvara/publik. Ett bra exempel på en nyversion är Super Mario All-Stars på Super Nintendo. Fyra nyversioner i en och samma kassett som inte ens använder samma fysikmotor som originalspelen.

 

Ett nyoriginal tar till skillnad från en nyversion vara på källmaterialet, återanvänder det som går och gör om det som behövs så troget originalet som möjligt. Termen har från början med musik att göra och har att göra med processen att skapa en master, alltså exemplaret från vilken alla kopior kommer att produceras. Därför är just nyoriginal en väldigt passande benämning. Ett bra exempel på ett nyoriginal enligt denna formen är Shadow of the Colossus Remastered på PS4, där utvecklarna ritat om det mesta av spelet, men där nästan allt audiellt material är oförändrat.

En port handlar i första hand om hårdvarumigration – om att konvertera kod och annat råmaterial så att det kan flyta på annan hårdvara än originalet. Under förra generationen spelkonsoler användes ofta Xbox 360 som mall när man utvecklade ett spel, och sedan portades samma spel till PlayStation 3. Det är här riktiga skräckexempel som det första Bayonetta ger förfarandet med portar dåligt rykte.

Men var drar vi gränsen mellan dessa tre? Det är inte sällan mycket svårt. Kingdom Hearts, så som det släpptes på PS2, har i sin helhet gått förlorat p.g.a. dåliga backuprutiner, har Square-Enix erkänt. Vad är då Kingdom Hearts 1.5 HD ReMIX för något? Titeln vittnar mer än något om dess kluvna identitet. Själv vill jag klassa det som en nyversion som skulle ha varit ett nyoriginal.

I dagarna utannonserades Final Fantasy Crystal Chronicles Remastered till Nintendos Switch och Sonys PlayStation 4, och det är här någonstans jag anser att uttrycket remaster börjar bli lika urvattnat som epitet i stil med definitive edition. Det är uppenbart att mycket kan hinna hända på det året det ju trots allt dröjer innan spelet släpps, men trailern är inget mer än en uppskalad variant av sitt original. Det här är alltså en port, och jag kommer att kalla det för en port tills den färdiga produkten bevisat motsatsen. Behöver jag ens nämna att jag innerligt väl vill bli motbevisad?