Det finns inte en västerländsk 80- eller 90-talist som inte har ett intimt band till Disney Afternoon, i Sverige kallat Disneydags eller Disneytimmen. Bara av att läsa den där meningen slingrade säkert titeltemat sig tillbaka in i hjärnan på er likt en skallerorm som spelar maracas. Det är passande nog också den melodi som möter spelaren när alla plaskskärmar till slut tagit en till huvudskärmen på Disney Afternoon Collection, och man kan börja utforska innehållet.

Denna festliga samling består av inte mindre än sex spel: Duck Tales 1-2, Chip 'n Dale 1-2, Tale Spin och Darkwing Duck. Dessa sex titlar motsvarar större delen av Capcoms Disney-bibliotek som släpptes på gamla Nintendo 8-bitars, och vart och ett av dem representerar spelstudion i högform. Det handlar med andra ord om bra valuta för de knappa 80 kr. (7,99 €) som paketet kostade mig under den senaste Steam-rean.

Det första spelet jag satte tänderna i var Tale Spin, alltså Luftens hjältar, eftersom det var ett av de första spelen jag ägde på min NES när det begav sig. Som med många andra retrospel så handlar det till stor del om att memorera och lära sig var fiender och föremål är. Med tanke på mina många timmar lagda på detta spel så dröjde det inte länge förrän jag hade en rejäl hög obehövda extraliv. Det var heller inte så länge sedan jag spelade genom det tillsammans med Andreas ”DarkZide” på dennes YouTube-kanal, så det var en väldigt lätt resa till eftertexterna.

Darkwing Duck fick bli min andra portion att sätta tänderna i, och det var mig en hårdtuggad en. Svårighetsgraden är ungefär ”västerländsk Normal Mode Mega Man 2”, men sista boss – och enbart sista boss – såg till att jag inte skulle komma undan sä lätt. Genom att helt sonika ”tappa” ungefär vart tredje av mina kontrollkommando gjordes spelet i princip ospelbart i denna tvekamp. Det här kan ha att göra med min något skrangliga PC, men se det som en varning likväl. Jag lyckades senare öva mig runt det tack vare Boss Rush-läget, som tillåter en att spela om samma boss tills man storknar. Det blev med andra ord ingen Järnnäbb av en fjäder.

På tal om just spellägena så har Capcom, eller rättare sagt portmästarna på Digital Eclipse, gjort ett riktigt bra jobb med mängden spellägen. Här finns, förutom det vanliga hederliga, Time Attack och nämnda bossgatulopp. Självklart får man ett plingande 'cheevo för vart och ett av dem. I skrivande stund har jag kommit halvvägs i denna prestationslista, efter jag nu äntligen börjat tackla de för mig tidigare ospelade titlarna. Dessa är framför allt Duck Tales-spelen. Medan jag låter den kollektiva andnöden (höhö!) lägga sig ska jag försvara mig med att jag åtminstone har två knappa banor kvar på det första spelet, och att jag nu kan ta mig dit utan att förlora ett enda liv. #humblebrag

Om man mot all förmodan skulle tröttna på att spela (eller är för irriterad på Darkwing Duck) så kan man åtminstone lyssna på eftertexterna i musikmenyn, eller ta sig en titt i det digitala museet. Här kan man läsa lite intressant trivia (!) och få sig en rejäl nostalgikick när man tittar genom högkvalitativa inskannade spelboxar från förr. Intressant nog boxar, bildtexter och beskrivningar där alla referenser och hänvisningar till Nintendo är borttagna, skrattretande men förståeligt nog. Att se de inskannade Game Boy-boxarna får en ju dock känna att just dessa versioner saknas i samlingen. De hade passat perfekt som upplåsningsbara belöningar.

På det stora hela är Disney Afternoon Collection en skock spel väl värda sin virtuella vikt i Ankeborgsguld. Presentationen i sig är nästan 10/10 bara den. Förutom allt trevligt extramaterial så finns en stor mängd inställningar för bildskärmen, och med undantaget av Faran som lurar i natten så går alla spel sin emulerade maskinvara, och din nostalgi, trogen.