Efter ett års uppehåll och ett år då jag helt enkelt inte hade råd att komma iväg så hade jag nu varit utan Retrospelsmässan i nästan tre år; det var med andra ord dags att ta sig iväg till Bananpiren i Götet i år. Det var inga vidare snälla biljettpriser från Stockholm, men man får ju också efter vad man har framförhållning när det kommer till tågbiljetter.

Anledning nog att välja MTR

Det var två svettiga herrar som klev av Trainy McTrainface på fredagskvällen för att fjanta runt i Götelabörg och fynda lite retrospel. Efter en mindre händelserik natts sömn och tidigt uppvaknande så var vi ändå någorlunda på spåret för att anlända till mässan lagom till öppningsdags. Efter en snilleblixt från undertecknad och en extrapromenad om säkerligen närmre en halv mil så kom vi istället fram en halvtimme senare än beräknat. Som plåster på såren var åtminstone kön som bortblåst; jag får ge en rejäl komplimang till hur effektivt RSM börjat hantera köandet. De har kommit långt sedan starten (vars lokaler jag faktiskt råkade hamna i närheten av senare på kvällen, av en ren slump).

 

Väl inne blev man positivt överraskad av att temperaturen faktiskt var helt okej. Med en utomhustemperatur som närmade sig trettio grader (och säkerligen mer under topparna) så var det skönt att kunna fönstershoppa utan att försmäkta på köpet. Det blev en rejäl runda runt stället innan jag äntligen lyckades lämna av paketet jag släpat med mig från Stockholm, men recipienten blev så glad så, så jag får väl säga att det var värt nästan-skavsåren i fingervecken.

Jag hann kosta på mig en försenad födelsedagspresent åt mitt resesällskap och en vinylsingel med SID-tema – sedan tog det stopp. Swish pallade nämligen inte riktigt för dagens tryck, och var knappt brukbart under ungefär två timmar. Det lämnade mig i limbo med ett Phantasy Star som jag sett ut som dagens högsta prio, men tack och lov gick en betalning till slut genom och jag kunde bli de 600 viktiga kronorna fattigare. Nu är min Master System-samling än ett steg närmre komplett.

I ren frustration och hunger begav vi oss in till stan, där vi såg till att mätta oss på MAX, låta mig plocka achievement för Webhallen på Ekelundsgatan (som för övrigt stänger ner den 15/6; det var alltså i grevens tid!) samt besöka café Sirius på Science Fiction-bokhandeln. Vem det än var som valde ljudspåret den dagen, må dina drömmar för evigt dofta rosor och smaka karamell. Det tog mig pinsamt lång tid att känna igen låtarna, men Trine-soundtracket är verkligen ett helt fantastiskt ett som dessutom passar en lokal som Café Sirius utmärkt.

Vi var tillbaka på mässan lagom till det var dags för Dunderpatrullen att spela. Jag tycker lite synd om de försäljare som hamnade närmast scenen där inne, för akustiken och ljudnivån var inte särskilt snäll. Musiken i sig var det i och för sig inga större fel på, men jag har hört mycket bättre av det artistnamnet förut. Mitt i den höga ljudvolymen lyckades jag i varje fall deala med den Göteborgs-baserade butiken Mackapär, vars verksamhet jag velat stödja ända sedan jag hittade deras makalöst fina Instagram-konto. Det blev inga stora pengar, men jag kom åtminstone därifrån med ännu en vinyl och ett oväntat fynd: Ginga Eiyuu Densetsu på Sega Saturn.

 

Mycket mer än så blev det faktiskt inte för mig. Inte ens en tusenlapp lade jag ut på själva marknadsbiten, men å andra sidan kysser plånboken mina fötter av tacksamhet inför en sådan gest just nu, så jag har inget emot att se kvaliteten över kvantiteten i år. Jag hade en riktigt trevlig helg i Götet, och det känns bra att vara lite på banan med retrospel igen. Jag för ju göra själ för bloggens namn, trots allt.