Nintendos 3DS har varit en riktigt het potatis vad gäller Kirby-spel. Sedan släppet har plattformen anskaffat sig inte mindre än sex separata nya titlar i serien:

• Kirby Battle Royale

• Kirby: Triple Deluxe

• Kirby: Planet Robobot

• Kirby Fighters Deluxe

• Dedede's Drum Dash Deluxe

• Kirby's Blowout Blast

• Team Kirby Clash Deluxe

De sistnämnda fyra är dessutom ”exklusiva” till 3DS:ens eShop, vilket med Wii Shop Channel i gott minne gör att man självfallet vill ladda ned dem medan det går. Faktum med att Kirby's Blowout Blast släpptes med Miiverse-funktioner ett ynka halvår innan tjänsten gick i graven. Det är inte utan att man kastar bannor på Nintendos oförmåga att hålla online-tjänster igång, men jag hamnar utanför ämnet nu.

Dessas ”exklusivitet” bör förtydligas: Fighters och Drum Dash har sitt Deluxe-tillmäle eftersom de är vidareutvecklingar av minispel som återfinns i Kirby Triple Deluxe; Blowout Blast och Team Kirby Clash Deluxe är på samma sätt utökade varianter av sina diton i Planet Robobot. Varför inte Blowout Blast också fick ett deluxe-namn kan man ju fråga sig.

Själv har jag fram till nu haft rätt dålig koll på Kirbys eskapader på 3DS:en. Det var ett födelsedagserbjudande på Blowout Blast som fick mig att logga in på eShopen för vad som kan ha varit första gången i år. Jag passade på att spendera lite mer av både tid och pengar på eShopen den eftermiddagen, och en Sleep Mode-nedladdning senare hade jag ett nytt minibibliotek att sätta gaddarna i.

Blåslagen

Vi tar vid där jag själv började utforska. Att Blowout Blast är baserat på ett minispel är direkt uppenbart när man ser storleken på hubbvärlden. Fem små världar med tre eller fyra banor och en bossfajt vardera. I grunden är Blowout Blast ett mycket enkelt action-plattformsspel där du ska slå ut så många fiender som möjligt samtidigt. Det är således också ett av få Kirby-spel där man inte snor åt sig fiendens förmågor, men tro mig när jag säger att det inte påverkar negativt. Blowout Blast kräver en god dos planering och strategi. Inlärningskurvan är trots det låg, och snart har man sugit, spottat och svalt sig till pokaler i samtliga banor. Hela upplägget är till 100% baserat på att jaga poäng – och det fort.

Det är när man ska ge sig på guld- och platinatroféerna som den strategiska biten tillkommer; då är det dags att planera utifrån vad som genererar mest poäng på kortast möjliga tid. Sagd guld- eller platinatrofé ger dig dessutom bonusvärldar för varje ”vanlig” värld du gjort komplett med dem, och fem världar blir alltså tio (om än med upprepade miljöer). När du klarat alla tio världar med guld eller bättre, öppnar du den hemliga vägen – spelets motsvarighet till Champion's Road från senare Mario-spel. På det stora hela är Blowout Blast alldeles lagom svårt fram till denna sista utmaningen, som är just det, en god utmaning. Som jag än så länge ”bara” fått guld på.

Nedslagen

Team Kirby Clash Deluxe är ett ”free to start”-spel, som Nintendo föredrar att kalla den sortens spel som är gratis att ladda hem, men innehåller ett eller flera sätt att slå mynt. Denna titel är i essens ett bossmaraton; fyra Kirby i bjärta färger gosar knogar med allehanda klassiska (och ett par nya) bosskaraktärer från Kirby-universumet. Man kan välja mellan en av fyra klasser (svärdskämpe, hammarlord, magiker och doktor) åt sig och sina tre medpselare, som antingen kan styras av AI:n eller av andra mänskliga spelare via ett trådlöst flerspelarläge. Alla klasserna har sitt eget vapen- och rustningsträd, och man kan köpa på sig både permanenta och tillfälliga buffar.

Valutan i spelet – den du kan köpa för riktiga pengar – är äpplen. Dessa används för att köpa nya vapen, för att låsa upp (vissa) nya banor, och för att nyttja vissa funktioner som annars bara är tillgängliga efter lite väntan. Dessa funktioner handlar om att fylla på vigörmätaren, som avgör hur mycket ditt band legoknektar klarar av innan de måste vila, eller att ansluta till nätet för att rekrytera andra spelare att låta AI:n styra i ett par uppdrag istället för dina egna Kirbys.

Monetiseringsmetoden i Team Kirby Clash Deluxe är rätt så oförarglig, och man får faktiskt rätt mycket för små pengar. På de ynka 39 kronorna jag köpte äpplen för fick jag 500 stycken, vilket hjälpte mig en hel del. Att låsa upp allt i spelet handlar dock om en ansenlig del ihärdighet, särskilt om din ambition är att hålla plånboken stängd. Den som har en vän eller två med 3DS har nog ändå ett par trevliga timmar att banka puffbollar med i denna titel.

Tillslagen

Det första som möter en när man startar Dedede's Drum Dash Deluxe (som för övrigt är en fantastisk titel) är samma version av den titulära trubadurens temalåt som möter en på torget i Blowout Blast. Lite skamlös återanvändning sådär. Och på tal om musik, så är det här ett rytmspel. Eller tja, kanske snarare ett minispel; med sin prislapp på 70 kronor så är det här verkligen inget under av omspelbarhet. För dessa sjuttio riksdaler får man hela sex banor och en bonusbana. När man klarat dessa kan man spela samma banor igen på en högre svårighetsgrad. Tydligen finns där en ”Special Extra Stage” för den rytmiskt lagda, men jag känner varken ork eller lust – det här är helt enkelt inte min typ av spel, trots att jag mycket väl kan vara både rytmspelare och poängjägare emellanåt.

7D (yes, jag räknade dem!) är ett exempel på bortkastad potential. Ett rytmspel i stil med Theatrythm Final Fantasy i Kirby-tema är ingen dum idé, men det här utförandet är för sparsmakat och saknar dessutom de bästa låtarna i serien. Dömer du att du desperat tarvar mer Dedede i din tillvaro tänker denna drummel inte döma dig, men för oss andra finns där mer värda minispel på eShopen. HarmoKnight av Game Freak, till exempel.

...men aldrig ge upp!

 

Kirby Fighters Deluxe är ett kärleksbarn mellan Kirby's Adventure Wii (eller Return to Dreamland, som den bättre titeln lyder) och Super Smash Bros. Här återfinns de från fienden kopierade förmågorna från det förstnämnda spelet: Sword, Cutter, Beam, Parasol, Hammer, Bomb, Whip, Archer, Fighter och Ninja. I singelspelarläget väljer du en av dessa och bankar bollar så det står härliga till, i ett spelläge som inte så lite påminner om Classic Mode i Smash. Här finns fyra svårighetsgrader att bemästra: Easy, Normal, Hard och Very Hard. Det är ett hyfsat rättframt och lagom litet singelspelarläge för 70 kr – det är trots allt backat av ett begränsat, men kompetent stridssystem.

Kirby Fighters Deluxe har inget särskilt djup; även den mest knappmosande spelare kan vinna med lite tur. Det hindrar det dock inte från att vara kul på precis samma sätt som Smash-serien, och som tillhörande Kirby-universumet är det dessutom packat med roliga referenser och kameos – allt presenterat i en stereoskopisk 3D som verkligen är så i-ditt-ansikte som det ska vara. Det har dessutom betydligt bättre musik än ovan nämnda Dedede's Drum Dash Deluxe, kommer jag fram till redan på titelskärmen. Det är synd att jag inte kan avnjuta allt spelet har att erbjuda just nu. Behållningen i Kirby Fighter's Deluxe ligger nämligen inte i dess singelspelarläge, oavsett hur okej det är i förhållande till prislappen. Nej, det är flerspelarläget som drar ögonen till sig. Jag får dock finna mig i att inte prova det i detta nu, eftersom ingen i min närhet har spelet eller är villig att lägga pengarna på det. Det är väldigt synd. Jag ser potential i att ha det här som en del i ett fullt spel, eller månne som nu fast med tillägget att kunna spela flera på samma exemplar via nedladdningsfunktionen. Under sådana villkor är det inte svårt att se det här som ett kärt partyspel att slå ihjäl någon timme med då och då.

I 3DS:ens eShop finns förutom dessa fyra även seriens fulla 3DS-släpp som jag listade ovan – och en handfull retrotitlar därtill (Kirby's Dream Land 1-2, Kirby's Dream Course m.fl.). Med en sådan härlig blandning av spel från Kirbys historia så är Nintendos 3DS är ett väldigt bra sätt att bekanta sig med serien, inte minst för att visa på vilka höga toppar och låga dalar den kan ha.