Sammanfattat i en mening; Varför har jag fortfarande inte spelat Final Fantasy VII?

Alltså, riktigt ordentligt. Hela FF är en serie jag backseat-gejmat rätt så rejält, men likt Zelda – eller kanske rentutav mer extremt än Zelda – har jag sällan fört handkontrollen själv, än mindre spelat från början till slut.

Den här konserten hölls på Musikaliska i centrala Stockholm, och innehöll flera finfina arrangemang som främst var från del VI-IX i serien. Självklart höll jag öronen öppna extra efter just bitar ur Final fantasy VI, vars soundtrack jag i princip kan hela tracklistan på, eftersom det just är det spel i den kronologiska FF-serien jag har flest kopplingar till. Visst fick jag gåshud under flera framföranden, då pianisten Hiroyuki Nakayama verkligen är en musiker av rang, men det var något extra när Kefkas tema började lämna hans fingrar.

Vad som följde var ett par mäktiga bitar ur de utlovade delarna VII – IX, och VI fick lysa med sin frånvaro fram till huvudnumrens slut. Man säger att det bästa ska sparas till sist, och till sist var det som just det bästa sparades. Tre stycken, om jag inte missminner mig helt nu, av sexans absolut mest pompösa, episka stycken flödade i strid ström från pianot under vad som kändes som tio minuter av konstant gåshud – en för mig konsertmässigt närmast euforisk upplevelse. Det var nästan lite tur för mitt hjärta att vi kort därpå gick mot avslutet, då värdarna lämnade scenen för att komma tillbaka efter lite lockande applåder. Med lite menar jag ganska rejäla applåder. Något svårflörtade, men vi fick två fantastiska extra framföranden, varav åttans 'The Man with the Machine Gun' med lätthet rivaliserade sexans medley för min del, och vidare övertygade mig att det är dags att lägga vantarna på ett exemplar att spela själv. Har hört att Steams vinterrea närmar sig...

Avslutningsvis vill jag tala gott om hur närgången den här konserten kändes – publiken var verkligen central. Uematsu är en otroligt trevlig och ödmjuk värd, Nakayama en väldigt blyg, men charmig artist, och tolken Simon Lundström gjorde ett jättebra jobb med att presentera eventet, väl förberedd, och nära såväl publiken som musikerna. Jag kommer att minnas det hela som ett mysigt litet arrangemang med stort hjärta och en fin dos humor.