Yesteryear Gamer Awards!
2014 – That's a Wrap!
Inte mycket spektakulärt har hänt sedan senaste inlägget egentligen, men ett par inlägg till på listan över klarade spel 2014 blev det. Faktum med, att jag har snittat åtminstone ett spel i veckan – det stöddigaste snittet sedan jag började räkna på det 2010. I enighet med så många andra tänker jag ha en liten prisfest: Yesteryear Gamer Awards®. Trots min titel tänker jag dock inte utelämna spel som faktiskt släpptes 2014. Det vore att skjuta sig själv in the funny bone. Sen så är ju 2014 de facto yesteryear now, inte sant? Nå, då kör vi igång!
Nomineringar: Mark of the Ninja (PC), Kenseiden (Master System), The Legend of Dark Witch: Chronicle 2D Act (3DS), Marlow Briggs and the Mask of Death (PC)
Vinnare: The Legend of Dark Witch: Chronicle 2D Act
Varför inte ha en liten angenäm överraskning först på listan. Överraskningar är alltid trevliga! Nåja, inte alla kanske, men The Legend of Dark Witch: Chronicle 2D Act är en riktig joy-ride hela varvet runt. Och sen ett andra. Och ett tredje. TLDWC2DA är förutom att det ser ut som en hafsig gammal Game Genie-kod också förkortningen jag godtyckligt valde för den kanske bästa Mega Man-klon jag någonsin spelat, och av precis samma anledning som spelserien den emellanåt gör uppenbar parodi på får denna otippade klenod en att komma tillbaks för fler omgångar. Jag har själv klockat in mellan 5-10 speltimmar, och jag är knappast klar ännu. Som en helt eShop-exklusiv (3DS) titel är den dessutom dömd till dunklet vid vilket var nivå tar sin början. Jag är glad som en spelman för alla fina Nintendopoäng jag fick i julklapp, för det här spelet har fått mig att rota genom alla eShopernas gömmor efter mer!
Årets Tårdrypare
Nomineringar: To the Moon (PC), Brothers: A Tale of Two Sons (PC, PS3, 360)
Vinnare: To the Moon (PC)
Det är rätt jämt, men To the Moon håller hela vägen. Det är i princip omöjligt att prata om To the Moon utan spoilers, och att sätta det på en sådan här lista är egentligen en första sådan om man vill hårdra termen rejält. Det tycks vara debatt kring huruvida To the Moon är ett spel eller inte. Jag själv är av åsikten att det är en självklarhet att det är ett spel, men att de interaktiva aspekterna är betydligt färre än vad man kan hitta i mycket av utbudet på vår enorma marknad. Det förringar inte att To the Moon berättar en helt fantastisk, kreativ story, som snarare hjälps av en sparsmakad interaktivitet. Jag rekommenderar det här verket till alla som har en kväll över. Det avnjuts i min åsikt bäst i en sittning (för undertecknad runt tre timmar).
Årets Byxfördärv
Nomineringar: LIMBO (PC, 360, PS3, PSV), Master Reboot (PC, PS3, Wii U), AVGN Adventures (PC)
Vinnare: Master Reboot (PC, PS3, Wii U)
No contest. Se inlägget I'm gonna need a change of pants over here. Låt mig istället redogöra varför AVGN Adventures var nominerat:
Den bestörthet och den närmast reflexmässiga superintuitionen man behöver för att undvika en fara innan den är helt memorerad gör en som spelare till ett totalt nervvrak. Du är totalt i spelvärldens våld innan du vässat muskelminnet och spenderat ett par timmar framför h-vetet.
Och när vi nu ändå talar om det!
Årets MEN FÖR HELV-
Nomineringar: Mario Kart 8 (Wii U), Ys I (PC, PSP), Bloodrayne Betrayal (PC, PS3, 360), AVGN Adventures (PC), Awesomenauts (PC. PS3, 360), Nidhogg (PC, PS4, PSV), Blood Knights (PC, PS3)
Vinnare: Ys I (PC, PSP)
Jag ska inte ljuga nu; samtliga av dessa titlar har gett mig illröda kinder, upprepade gånger. Awesomenauts ska inte passera onämnt; min Dual Shock 3 fick sig ett par omgångar vredesmod där. Det har dock mest att göra med att jag är fruktansvärt dålig på spelet, och sen är det inte mycket mer med det. Mario Kart 8 drar ner ens förhoppningar om vinst på nollnivå varenda gång man ofrivilligt leker åskledare (hint: det är Alltid över ett stup om du är etta!). Bloodrayne Betrayal får en mest att reflektera över hur skapligt ojämn kvalitet WayForward emellanåt har på sina titlar. AVGN Adventures är ett bete för sådana här priser. Nidhogg är jobbigt och intensivt, men aldrig någonsin rakt genom orättvist; det är ditt (läs: dina nervers) fel när det går käpprätt åt skogen. Blood Knights är ofantligt frustrerande buggigt emellanåt! Ändock är min solklara vinnare är ändå Ys I – Chronicles +-versionen jag köpte på Steam i slutet av året.
Ys I får denna speciella blandade ära-vanära mest med grund i vilket gigantiskt långfinger det ger dig när du slutligen når sista boss. Det är bland de löjligaste kurvor i svårighet jag någonsin har skådat, och ledde till en djup frustration efter ett tag. I rent masochistisk nyfikenhet bestämde jag mig för att jag skulle ta reda på vad som hände om man gav Nightmare Mode ett försök. Jag blev inte besviken, och jag gick heller inte därifrån lottlös. Underbart spel, underbart soundtrack, irriterande bossar, helt enkelt.
Årets Co-Op-Upplevelse
Nomineringar: Zelda: Four Swords Adventures (GC), Magicka (PC), Castle Crashers (PC, PS3, 360), Star Wars Rogue Squadron 3: Rebel Strike (GC), Tiny Brains (PC, PS4)
Vinnare: Zelda: Four Swords Adventures (GC)
Jag tänker fuska lite och säga Four Swords Adventures, trots att jag klarat det två gånger innan. Jag har iofs spelat Rebel Strike mången gång också, men jag hamnar utanför ämnet nu. Att sitta i ett mörkt rum och inse att man inte ha några GBA-enheter med bakgrundsljus, och ändå haka sig genom sista banan med lagom röda ögon mot slutet var en helt otrolig känsla – som sig bör med ett nagelbitande co-op-spel. Synd att man inte hann njuta länge av eftertexterna bara när skärmens och GC:ns ägare behövde bege sig hemåt. Jag kommer antagligen aldrig att tröttna på Four Swords-spelen – något som gör mig än mer bitter att icke-ambassadör 3DS-enheter göra sig icke besvär. Nåja, de och jänkarna, som kunde ladda ned det när A Link Between Worlds kom ut. Bitterbitter.
Det var det! Vilka var era absoluta favoriter av allt ni spelare 2014? Kommentera vettja. Nog finns där väl fler yesteryear gamers än jag själv där ute!
